Annas blogg

Vilken bok. Jag beundrar verkligen Malin Sävestam som skrivit boken När livet stannar. Hon förlorar två barn, sin man, sin bästa väninna samt två ur vänninans familj, i tsunamin den 26 december 2004. I boken får man som läsare följa själva katastrofen samt Malins år efter.
Sorgen är så stark, så överväldigande och så självutplånande. Malin och Axel överlevde. Axel är Malins 15 åriga son. Under ett år deltar Axel och Malin på sex begravningar och minnesstunder, helt omänskligt som Malin själv beskriver det. Tänk vad stark en person kan vara och tänk vad vänner, familj och en präst kan vara viktiga i sorgearbetet. Malin har måste jag säga ett helt otroligt kontaktnät som inte viker en tum från hennes sida trots att Malin ibland är vass och rent av otrevlig, vilket inte är alls konstigt. Jag fastnade speciellt för ett stycke i boken:

Knapt tre månader har gått och min 15-äring har gått igenom mer än vad de flesta män gör under en hel livstid. Kan inte hantera han smärta, tårar och sorg även om jag försöker: Jag är ingen bra tillförlitlig flotte att hålla i. Orkar inte inte se vilka konsekvenser det kommer att få, kan inte stötta honom så som jag önskar. Har själv inga fötter och ben att stå på. Känner mig dränerad på all kraft. Om jag inte kan fortsätta leva- så kan jag inte lämna honom ensam (Sävestam 2007)

Jag tycker att en sådan här bok påminner en om att ta vara på livet, det är här och nu och inte sen. Malin skriver också vid ett tillfälle att hon är trött på att höra folk gnälla om saker de kan förändra. Varför inte bara ta steget och förändra det man inte är nöjd med. Vad vi vet lever vi bara en endast gång.

Det blir inte som vanligt utan snapsen. Men men jag offrar den i år, kanske jag kan ta något nästa år. Inte hela världen jag ska äta både sill och jordgubbar så det går ingen nöd på mig. Vi ska fira hemma hos storebror ska bli mysigt.

Morgonen inleddes med illamående och svettningar, mindre trevlig. Gick dock över och jag körde lektion som vanligt. Konstigt det där med kroppen. Helgen har varit kort som vanligt. Jag och Dora grät blod här i lördags. Både Sverige och Grekland förlorad sina matcher. Nej då så farligt var det inte men vi satt här och skrek..

Igår tog jag mig en promenad ut till Eurostop gick 8,7 kilometer inte dåligt va? Köpte ett par jeans (mamma) på HM som går upp över hela magen. Jag har tappat tålamodet med gummiband i knappen, så nu blev det riktiga grejer. Känner mig som en koloss. Hittade även en klänning i lördags på Vila. Så Sophie du behöver inte vara orolig jag kommer inte naken till Ängelholm.

Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa När livet stannar. Vilken bok, jag gråter floder men den är oerhört välskriven. Jag ska skriva ett stycket ur boken någon dag.

Idag står det lite av varje på schemat. Jag ska fixa håret, beställa papper till bröllopet och se om jag hittar några kläder till festen.  Igår hade vi en trevlig kväll med Englunds. På deras bröllop fick vi i uppdrag att bjuda dem på räkfrossa i juni så det gjorde vi igår.

Det var ett tag sedan. Vi har haft en skön helg med sol, bad och kalas. I lördags var jag på två kalas. Viktor fyllde 10 år och Jacob tog sin examen. Härligt att äta och fika på två ställen :). Igår var vi hemma hos storebror och tittade på Sverige- Grekland. Var tvungen att reta Dora lite idag på jobbet, även eleverna var på henne ganska hårt.
 
Magen växer och frodas. Jag mår fint men känner mig trött i kroppen ibland men kanske inte så konstigt. Jag ska på kalas den 27/6 och behöver något snyggt att ta på mig. Jag kan bara konstatera att snygga mammakläder finns det inte gott om i denna lilla staden. Tur att modet ser ut som det gör. Tänkte ta en repa på stan i helgen. En snygg klänning och ett par leggings hade passat fint. Får se oom jag kan hitta något.

Jag fick ett paket från Adlibris igår jag beställde lite inför semestern: När livet stannar av: Malin Sävestam boken handlar om en kvinna som förlora familj och nära vänner i flodvågskatastrofen i Thailand, Odjuret av Roslund och Hellström, Brunst- kalendern av Emma Hamberg, Hanterinden av de odöda av John Ajvide Lindqvist och Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge. Nu har jag lite att göra, härligt...