Måndag fast det känns som söndag
♥
Jaha påsken är snart över och jag har lagt på mig ca fem kilo. Nej det har jag inte men det känns så. Jag har ett ganska komlicerat förhållande till mat och min egen kropp. Jag har noll karaktär men vill samtidigt gå ner i vikt. Jag är noga med vad jag äter på veckorna och försöker röra på mig så mycket jag hinner och kan, men när det kommer till festliga tillfällen så unnar jag mig (läs frossar jag). Jag tycker livet är orättvist faktiskt, vissa kan mula i sig vad som helst och det syns ingenstans utan möjligtvis på insidan, en annan person som exemplevis jag, tränar och sköter mig för det mesta men tittar jag på onyttigheter så lägger jag på mig. Alltid samlas kilon där man inte vill ha dem, i mitt fall på magen. Veckans I-lands problem: att äta med måtta. Jag tror också att mycket av "problemen" beror på att jag inte accepterar hur jag ser ut utan tror i mitt egna lilla huvud att jag kommer bli lyckligare med lite färre kilon runt magen, men lycka kommer inifrån. Jag kan säga det tusentals gånger det når läpparna men inte hjärtat.
♥
Kram
Jag hoppas att du hittar ett sätt som funkar för dig med mat och stress och att du känner i magen att du duger precis som du är... Jag är så trött på alla dom där orden som på någotvis känns förbrukade och tappat sin innebörd... vi är många som är på jakt efter lyckan i något som inte är oss. Oavsett vad vi tror lyckan är så är anledningen till jakten precis den samma. Men i samma andetag så tänker jag vem tror vi att vi är? Jordens mitt? Det finns ingen som märker om vi har fem kilo för mycket eller missar något på jobbet... de som märker det är människor som inte mår bra med sig själva precis som vi... på det viset sörjar vi in oss o en ond cirkel... Nä mer vackra ord tll oss själva och andra så är snart cirkeln bruten och vi kan få vara fria! Inte fast i våra kroppar! Dagens boktips blir: Mattillåtet!
Vilka kloka ord, tack för dem. Så sant...