Anna = Stressad
Är jag en ovanligt stressad person eller är det fler som känner att stressen håller på att driva en till vansinne. I helgen har vi hittat på roliga saker och umgåtts med människor jag tycker om, men så fort jag är ensam grubblar jag. Jag är stressad och orolig för det mesta. Det är inte bra för mig jag vet. Ångesten inför att alltid bli bedömd och granskad är påtaglig särskilt i högskolans värld. Skolan driver mig till känslan av vanmakt. Jag vet att jag till slut fixar det jag har klarat mig igenom nästan 6 års studier nu. Stressen inför att inte få jobb och stressen inför att få ett jobb. Jag vet att detta för många utgör lyxproblem men i min värld är det stort och påtagligt. Stressen river och sliter inom mig och driver mig till destruktiva tankar. Jag behöver jobba extra för att få ekonomin att gå ihop men det hinns inte alltid med för skolan måste och ska gå i första hand.
Några av mina känslor kring stressen i mitt liv….
Puss
Tro mig, det du känner är helt normalt. Jag har beslutat mig för att tagga ner lite på att bry mig så mycket. Nån gång måste man helt enkelt bara gilla läget.
Jag var jättestressad precis innan jag slutade skolan och blev ännu mer uppstressd när jag fick mitt jobb och insåg att hela Sverige skulle titta mig över axeln när jag jobbade. Sen att man fortfarande har ett extrajobb för att få in pengar gör ju inte saken lättare.
Men när allt kommer kring så kunde det ha varit mycket värre... hoppas jag:)
Men det är verkligen svårt att hålla stressen på en hälsosam nivå, och ännu svårare att acceptera att man inte är en ûbermensch. Men jag håller på dig, gumman. Du kommer att fixa det. Det komiska bland stress och jävulskap är att allt faktiskt ordnar sig. Ibland på ett annat sätt än man trodde, men det behöver inte vara nåt negativt.
Puh, det var djupa ord - se vad som händer när man sitter och stirrar på Jerry Springer i 12 timmar:)
Puss på dig vännen och glöm inte att andas.
Tro mig, det du känner är helt normalt. Jag har beslutat mig för att tagga ner lite på att bry mig så mycket. Nån gång måste man helt enkelt bara gilla läget.
Jag var jättestressad precis innan jag slutade skolan och blev ännu mer uppstressd när jag fick mitt jobb och insåg att hela Sverige skulle titta mig över axeln när jag jobbade. Sen att man fortfarande har ett extrajobb för att få in pengar gör ju inte saken lättare.
Men när allt kommer kring så kunde det ha varit mycket värre... hoppas jag:)
Men det är verkligen svårt att hålla stressen på en hälsosam nivå, och ännu svårare att acceptera att man inte är en ûbermensch. Men jag håller på dig, gumman. Du kommer att fixa det. Det komiska bland stress och jävulskap är att allt faktiskt ordnar sig. Ibland på ett annat sätt än man trodde, men det behöver inte vara nåt negativt.
Puh, det var djupa ord - se vad som händer när man sitter och stirrar på Jerry Springer i 12 timmar:)
Puss på dig vännen och glöm inte att andas.
Tro mig, det du känner är helt normalt. Jag har beslutat mig för att tagga ner lite på att bry mig så mycket. Nån gång måste man helt enkelt bara gilla läget.
Jag var jättestressad precis innan jag slutade skolan och blev ännu mer uppstressd när jag fick mitt jobb och insåg att hela Sverige skulle titta mig över axeln när jag jobbade. Sen att man fortfarande har ett extrajobb för att få in pengar gör ju inte saken lättare.
Men när allt kommer kring så kunde det ha varit mycket värre... hoppas jag:)
Men det är verkligen svårt att hålla stressen på en hälsosam nivå, och ännu svårare att acceptera att man inte är en ûbermensch. Men jag håller på dig, gumman. Du kommer att fixa det. Det komiska bland stress och jävulskap är att allt faktiskt ordnar sig. Ibland på ett annat sätt än man trodde, men det behöver inte vara nåt negativt.
Puh, det var djupa ord - se vad som händer när man sitter och stirrar på Jerry Springer i 12 timmar:)
Puss på dig vännen och glöm inte att andas.
Gissa om det blev alldeles galet där?! :D
Hej vännen! Jag förstår precis vad du går igenom..och jag hoppas verkligen att det är det vi gör, "går igenom" detta, för jag är livrädd att jag alltid ska vara såhär..orolig och stressad och nervös för nästan allting som ligger i framtiden. Varför kan vi inte bara stanna upp, andas & känna att vi har underbara liv och att allt löser sig för oss? Det brukar ju saker göra. Jag önskar jag kunde krama dig & säga något som hjälper dig att släppa de gnagande tankarna, men jag tror på dig Anna, och jag hoppas du kan börja göra det också :) Du är så bra! Puss på dig min fina vän
Hej mina vänner
Det hjälper bara att veta att man inte är ensam om att nästan stressa livet ur sig. Inte för jag tycker det är bra att ni också är stressade men för att ni vet och förstår vad jag menar.
Puss