Anton
När jag först fick veta att min äldsta vän Helena väntade barn blev jag helt chockad (är vi så vuxna så vi är redo för barn?), det var inte direkt planerat men i många fall blir det oplanerade det bästa. Snart byttes chocken ut mot glädje och förväntan. Helena och Stefan fick en liten stjärngosse den 13 december 2005.
När Helena frågade mig om jag ville bli fadder till Anton så blev jag glad och stolt. Tänk att de valde mig av alla. Nu är han en stor kille han har fyllt ett och går hur bra som helst. Han har också börjat på dagis. Jag och Anton är värsta kompisarna. Det finns inget som gör en så varm som när en liten person (ett barn) kommer emot en med öppna armar, det brukar Anton göra mot mig. Han gör mig verkligen lycklig. Till Helena säger jag: du har världens bästa son *ler*.
Kram
Kommentarer
Postat av: Sophie
Åh, så fint du skriver om honom! Men så är Anton allt en liten goding också! ;) Så söt så man smälter... Puss till dig sötaste Annapanna
Postat av: stina
så fint skrivit..jag förstår hur du menar. När min kusin fick barn kände jag lika dant.. så underbara de är, om ja bara kunnat hade jag snott med gustav hem varje gång jag träffat honom. Förstår att du måste blivit mäkta stolt när du blev tillfrågad att bli gudmor, men anna, jag tror du är den bästa till att vara det! Hoppas du haft en bar dag! Puss
Postat av: Anna
Stina du är för söt...
Trackback